Buckshot och 5 Foot är inga Rakim och Canibus; dom har närvaro, karisma och goda hardcore-rhymes – men den verkliga behållningen med Black Moon, och speciellt deras första skiva, är beatsen.
Slave har lika mycket febrig källaratmosfär över sig som någonsin Tried By Twelve eller Knowledge God. Bad Gud änglarna ge Evil Dee den här samplingen på sjunde dagen när han vilat klart? Tog dom med sig blåsintron till Shit iz real?
uppdatering 25/11 2006:
Fuck it, varenda beat på Enta Da Stage har ett drag av underjordisk gudomlighet.
Ju mer jag spelar den här skivan ju mer inser jag hur mycket den hör hemma bland hiphopens verkliga guldkistor från det legendariska mitten-av-90-talet.
Även på Cuban Linx, Liquid Swordz och The Infamous har man vana att skippa ett och annat spår, men den här skivan är lika tight som Illmatic (tänk även på att du här har det magiska antalet fjorton låtar, mot Illmatic‘s snåla tio jämt).