Necro och Metallica

Ny intervju med Necro här – en av de bästa jag läst. För en gångs skull undviks det gamliga vanliga tjatet, istället ber dom bl a Necro berätta om sin mest minnesvärda konsert från metal-åren.

PLAYING THIS S&M CLUB CALLED ZONE DK WHEN I WAS 11 YEARS OLD WAS STRANGE, I WAS IN A WHOLE NEW WORLD, IT WAS A SICK EXPERIENCE, THEY WERE PLAYING BLOOD SUCKING FREAKS ON A MOVIE SCREEN, THE STAGE WAS HIGH, IT WAS NUTS, I THINK BACK AND IT WAS LIKE I WAS A LITTLE KID IN A WORLD OF GROWN UPS CUZ I WAS THE YOUNGEST, I USED TO THINK I MUST BE THE YOUNGEST MOTHERFUCKER IN A METAL BAND ON THE PLANET, VERY SURREAL BEING ON STAGE THAT YOUNG AND PLAYING DEATH METAL, VERY REWARDING AND I GUESS ITS PART OF ME, I WOULDNT BE WHO I AM TODAY WITHOUT THAT SCHOOL, THAT PRESSURE, AN 11 YEAR OLD WITH A YELLOW BC RICH WARLOCK GETTING MY SOUND WITH MARSHALL STACKS, ITS LIKE I HAVE LIVED 2 LIVES, A METAL LIFE AND A HIP HOP LIFE

Men vilket metal-album är egentligen bäst?

MASTER OF PUPPETS IS THE BEST ALBUM EVER!!!!!!!!! IN MY OPINION, I DON’T THINK ITS DEBATABLE (…) I DON’T THINK ANY ALBUM HAS HAD THE IMPACT ON METAL LIKE MASTER OF PUPPETS UNLESS ITS SOMETHING FROM SABBATH, SLAYER OR MEGADETH

Även om man som jag kan mycket litet om rock, kan man ju knappast dissa band som Slayer och Sepultura (vars trummis Igor Cavelra medverkar på Circle of Tyrants), och än mindre Metallica. Till och med Snoop gillar Metallica.

Necro har rätt – Master of Puppets är deras bästa skiva. Det är snart 20 år sen den kom men den drabbar mig hårdare än det massa annat. Tyngden i det infallsrika, uthålliga trash-manglet i ex. Disposable Heroes är överlägset den mesta hårda rock-musiken som producerats; kängpunk och liknande inkluderat. Och en James Hatfield som skriker “Back to the front!” och “I was born to die!” är mycket skönare att lysnna på än vilken som helst pingstpastor det nu är som punken levererat.

Det är lätt att dra en linje från Master of Puppets till Pink Floyd och deras Dark Side Of The Moon och The Wall – båda ikonoklastiska, gigantiska rock-band som på vissa sätt var den maktlösa ungdomens röst under 70- och 80-talen, och talade om fängelser, psykanstalter, självmord, militärtjänstgöring; de fält den förlorade ungdomen förpassas till när samhället finner dom olönsamma.

Och hos Metallica (såväl som nästan all metal) finns än tydligare den grundläggande, outtröttliga revolten mot livskvävande, fördummande kristendom närvarande (samma mörka, ljustörstande Lucifer-estetik som vi kan spåra bakåt ända till ungsocialisterna).

I intervjun berättar Necro om sin reaktion när Igor Cavelra kontaktade honom.

I THOUGHT IT WAS A PRANK, CUZ I THOUGHT SHIT IT ONLY GETS BETTER, NEXT YOU KNOW JAMES HETFIELD WILL BE EMAILING ME

Necro och Metallica? Det vore vackert.