Vilhelm Ekelund – del 4

(del 1) (del 2) (del 3) (del 4)

När man ser i sitt lif och söker finna ut grundfelet, vad ser man, nästan alltid? Hopp och fruktan voro de bägge vampyrerna som sögo blodet ur dig. Man kallar dem med ett namn ‘indisposition’. Att vänta något är den sämsta formen för tillvaro. Det väntade är ett ruttet äpple, men stunden ett gyllene, moget.

(Veri similia)

Den lyriska ‘olyckligheten’ -: feghet, feminim trubbighet i tankeverktygen, feminint själfmedlidande, bristande sanningsintresse.

(s. 35, Båge och lyra)

Kvinnan är fredsvän! – ja, det är en högst hedervärd sak… Hon afskyr allt annat krig än det som hon själf har mästerskapet uti: det krig som är tusenfaldigt dummare, grymmare, mer ödeläggande än all världens världskrig.

(s. 22, Väst-Östligt)

Aldrig behövs det högre himmel i själen, aldrig renare klarhet då det gäller att ta parti mot pöbeln i dig själf.”

(Metron)

Från sorgen var det nära till glädjen. Men från vreden och hatet är där öknar, ogenomträngliga av törnen.

2 comments on this post.
  1. Vilhelm Ekelund – del 3 « B R ¥ T B U R K Σ N:

    [...] Comments Vilhelm Ekelund – del 4 « B R ¥ T B U R K Σ N on Vilhelm Ekelund – del 3Vilhelm Ekelund – del 4 « B R ¥ T B U [...]

  2. Vilhelm Ekelund – del 2 « B R ¥ T B U R K Σ N:

    [...] Comments Vilhelm Ekelund – del 4 « B R ¥ T B U R K Σ N on Vilhelm Ekelund – del 3Vilhelm Ekelund – del 4 « B R ¥ T B U [...]

Leave a comment