“… and where does the new-born go from here? The net is vast and infinite.“
Jag trodde inte att TV-serien Stand Alone Complex-serien skulle vara lika majestätisk som filmen den baseras på, men så är det sannerligen.
Mycket lite av den visionära kraften från filmen Ghost In The Shell är förlorad – snarare känns vyerna breddade, och inkluderande karaktärsbakgrunder och ämnesfördjupning; manusarbetet är intelligent handhavande med flyktingfrågor, terrorism, transhumanism, medierna, maktkamper mellan regeringsgrupper, osv.
Amerikansk animation får mig att tänka på äppelpaj, coca cola och en profithungrig sago-recycling; japansk animation för tankarna till snabbnudlar, designerdroger och en modern, mycket professionell mytproduktion.
Jag älskar det här. Det känns som jag läser mitt DNA under mikroskop.
Höjdpunkter i den här serien är bl a när Togusa får i uppdrag att åka till Tokyo och man förstår på hans reaktion att Tokyo numera än en gång är ett utbränt atombombslandskap; The Laughing Man-memen; Taxi Driver-hyllningen; Saitous krigsberättelse; byrakråten som väljer att behålla sitt grovt ärrade ansikte efter sin olycka, trots att artificiell vävnad är standard.
