Sprawl 1 – O min stad! (del 3)

(taget från Lars Mikael Raattamaas diktsamling Politiskt Våld)

> O MIN STAD! <

I den sumeriska världen hette lustgården vid världens begynnelse Eridu. Eridu var en stad. Mytologisk men också en av Mesopotamiens tidigaste megastäder, äldre än Ur och Babylon. I Eridus centrum – i citadellet – låg ett tempel som var helgat till Ea, djuphavens gud. Ea betyder egentligen – vattenhus. Ea var den förnämsta gudomen, framför Anu, himlavalvets gud och Bel, jordens gud.

Världen öppnar sig, dess litteratur, i Gilgamesheposet som urban. Bibeln har ett mer

tvetydigt förhållande till staden. Jerusalem är herrens brud men Babylon är den stora skökan. Staden är det stora onda, människans verk, även om hon kan frälsas och vända om i riktning mot Herren.Tvetydigheterna till trots viker sensmoralen i Bibeln oftast över i antimodem och pastoral riktning.

I tragedierna (åtminstone före den sene Euripides) är kören nästan alltid synonym med staden. Den egentlige aktören. Minns Oidipus utrop: “O min stad! O min stad! “Där skiljer sig tragedierna från de homeriska eposens lantliga värld, men också från den romerska litteraturens pastorala drömmar.

Kampen om Stadens ursprung har alltid slitits mellan viljan att förstå den som artefakt eller att se grunden som ett naturfenomen. Mellan skapande människa och skapande gud; mellan poiesis och demiurgos; nytt mönster eller för folket. Staden lagen handeln, utbytet, kommunikationen, ekonomin. City – citadel; urb – orbit muren; polis – det helgade berget, stadens andliga centrum; astys – M. Striden om staden gäller samma saker idag som vid världens öppning.

Vem är mest urban? Vem är mest religiös? (Frågorna tenderar att likna varandra.)

Edvard Sojas tre frågor: Postmetropolis, hur ser den postmoderna staden ut, bör vi tala om något nytt skede i stadens utveckling? Synekism, tillsammans i samma hus, hur skapar staden sig själv som konglomerat? Thirdspace, “The trialectics of cityspace “,hur förhåller sig,det verkliga och det upplevda rummet till varandra?

Edvard Soja lånar begreppet Thirdspace från Henri Lefebvre (men lyckas göra sig av med situationismens nostalgi). En synonym som Soja använder sig av är “real- and imagined-space”, Verkligt-och-upplevt-rum. Sojas och Lefebvres konstruktion är en uppmaning att vi i diskussionen om staden skall förhålla oss på samma sätt som vi gör som vardagliga medborgare, att vi ska lägga märke till att det verkliga rummet, stadens kontinuerligt upplevda rumsligheter alltid samtidigt bär med sig sina berättelser. Vi har alltid en föreställning om vad vi rör oss i för slags stad; hur den inordnar sig i ett globalt mönster; om vår gata, vår park är säker eller inte, dess brottsstatistik; om vår stadsdel är förnäm eller ej.

Arkitekternas rumsligheter, ljus mått material struktur, med Sojas ord “Perceived Space”, måste lära sig att de alltid är samtidiga med filosofernas rum, begrepp antal förhållanden rationaliteter, eller “Concieved space”. Ett exempel kan vara nationen, jag går förvisso på svensk mark, med sina speciella kvaliteter, ett skärgårdslandskap och en granskog där mörkret faller strax efter middagstimmen vintertid. Men jag har på helt andra sätt lärt mig att känna igen just denna geografi som svensk.

Stockholm-Paris; Babylon; Aten; Lagos; Los Angeles – är ett mönster på en karta, en takfotshöjd, ett sätt att numrera portar, men samtidigt vykorten bilderna symbolerna berättelserna psalmböcker och romaner och musik: LA is my lady (The lady is a tramp).

Edvard Soja beskriver en muralmålning som frilagts under utgrävningarna av Çatal Hüyük. Där har staden målats av som en plan med gårdar och gångar och dörrar. Stadsmönstret breder ut sig framför en bild av en vulkan, sedd frontalt. Vulkanen är en bild av det som kommit att kallas New Obsidian, Çatal Hüyük egen “förort “där man utvann de vulkanstenar som utgjorde den ekonomiska basen för staden. Soja visar betydelsen av ordet metropolis, moderstaden. Metropolen är staden där modem, stadens administrativa och religiösa centrum lever i samma hus som de värdeproducerande kringområdena. Metropolis moderstaden och dess barn: oäkta barn adopterade barn erövrade barn. Synekism. De koloniserade kringområdena.

Page 1 of 3 | Next page